Han får min värld att snurra!
I söndags åkte Adam till Hongkong. Jag åkte med till Arlanda för att vinka av honom. Jag grinade på fredagen. Jag grinade på lördagen. Jag grinade på söndagen. Men jag grinade inte på flygplatsen!

Jag hade räknat med att det skulle vara jobbigt. Det var det. Det ÄR det! Tanken på att inte kunna träffa honom på fyra månader gör rätt ont, men nu känns det iaf lite bättre dag för dag. Det känns bra att vi i alla fall har Skype, så vi kan prata och se varandra.
Jag längtar redan efter jul. Denna höst kommer bli min livs längsta...

Du får min värld att snurra, jag älskar dig!